Candytree

- Cecilia, skulle inte du kunna komma hit?! Jag behöver lite hjälp med trädet.
Det var farmor som ringde och trädet hon pratade om är inget vanligt träd utan ett godisträd.


Jag kom på idén en jul för några år sedan. Tog en gren, målade den vit och göt en gipsfot till den och ställde den sedan i en kruka. Både enkelt och skoj! Det är också från detta jag fick inspirationen till smyckesträdet jag skrev om här. Det roliga är också att detta är den presenten som farmor och farfar har använt allra mest och de är alltid lika stolta över att få bjuda på godis från trädet när de får gäster.

Det farmor alltså ville ha hjälp med va alltså att fylla på det med nya godisar. För tyvärr växer det inte godis på det, man måste sätta dit dem själv och det har inte farmor och farfar riktigt fått kläm på.

En underbar dag och en underbar Clara

Så enormt lycklig som jag känner mig för tillfället, har jag inte känt på en väldigt lång tid. Denna dagen blev betydligt mycket bättre än jag trodde att den skulle bli och då var jag ändå väldigt säker på att den skulle bli bra.
 

Jag har spenderat den med min Lollo på en väldigt överfull bokmässa där jag fann mig en hel drös med böcker som jag nu längtar efter att sjunka in i.
 
 
Men det bästa av allt det var att jag fick träffa en väldigt underbar Clara. Att jag fick säga några ord och att hon skrev några ord i boken jag hade köpt som hon hade skrivit. Det betydde mycket för mig. Jag bubblade av lycka och när vi begav oss hemåt så bad jag Lollo lova, att alltid påminna mig om denna dagen när livet känns svårt.
 

Allt från skogsmullar till karamellkokeri

Igår var det lite fullt upp och tyvärr så påverkades bloggningen av det. Tänkte testa på att blogga från mobilen men somnade med den i högsta hugg. Det hade varit en händelserik dag på många sätt och det har även den här dagen varit.
 
Bland annat så har vi i klassen idag patrullerat runt i regnkläder som skogsmullar och kollat på växter och smådjur, tagit lite prover med vatten och plankton och lite annat. Det var nämnligen biologilektion i skogen. Det hade kunnat vara något jag hade sett fram emot men nu var det inte det, av en enda anledning - kort efter den lektionen så var det dags för skolfoto. Allt löste sig dock bra, vi var inte särskilt leriga alls på bilderna.
 
Vi tog lite egna bilder också. Lite dålig bildkvalite kanske men mina fina vänner är minst lika fina ändå!
 

Och eftermiddagen spenderades med min älskade Lollo. Eftersom det är höstmarknad i Borås denna helgen så passade vi på att gå runt där ett tag. Köpte lite allt möjligt som vi inte riktigt visste att vi behövde, som till exempel te, medel till håret, pepparkaksformar och självklart marknadsgodis - för njuta bör man, annars dör man!
 

Finbesök av Bambi

Jag blev varmt välkommen hem utav tre rådjur idag. Eller välkommen och välkommen... Jag fick lite utav en chock eftersom det var som om de bara helt plötsligt stod där på åkern, fem meter ifrån vägkanten och de verkade minst lika chockade över att jag stod där, för de rörde sig inte ur fläcken. Vi stod och bara tittade på varandra under många långa sekunder och jag konstaterade att jag aldrig varit så nära rådjur tidigare och att de verkligen såg ut så som man skulle kunna tänka sig att Bambi skulle sett ut i verkligheten.
 
 
Men tog jag fram kameran? Nej, dum som jag var så kom jag på att jag skulle fota dem efter att de hade tröttnat på att titta på mig och börjat vandra iväg igen. Så synd, för det hade blivit en så himmlans fin bild.

Varning för metaforer och liknelser om personliga ting

Jag låg i soffan och tittade på alla de gamla böckerna som stod i bokhyllan bredvid. Jag tänkte på hur jag allt för ofta känner mig lite som en sån där bok, lite mystisk sådär och med en historia som få förväntar sig. Enda skillnaden är att de böckerna inte är låsta med något stort tungt hänglås, utan deras historia är tillgänglig för vem som helst. För böcker har inga känslor, de är inte rädda för hur andra ska reagera, när deras historia avslöjas. Det är däremot jag, nej förresten, var jag. Förut skämdes jag över min berättelse, till och med så mycket så att mina närmaste närmaste vänner ingenting fick veta. Nu har saker och ting dock förändrats en del...
 
Jag inser nu att även om det är få som vet om hela historien, så är det många som vet vad den handlar om. För likt du genom att se en boks omslag och läsa på dess baksida, kan få en uppfattning om vad det är för sorts bok och vad den handlar om, så kan de som träffat på mig någorlunda regelbundet under de senaste åren också se på mig vad min historia handlar om. Därför hade det varit väldigt dumt av mig att tro att den fortfarande är helt hemlighetsstämplad.
 
 
I slutet av förra året kan man nog ändå säga att jag började på ett nytt kapitel. Ett nytt kapitel, i en helt ny bok, men i samma serie. Den boken har ett mycket färggladare omslag, roligare handling och absolut ingen stort lås som låser den. För jag tror numera på att det är bra att vara öppen. Men ni vet ju själva hur det kan vara om man börjar läsa bok nummer två i en serie. Den kan vara bra men ändå bli ganska så obegriplig ibland ifall man inte vet om vad som har hänt i ettan.
 
Så tror jag att det faktiskt kan vara för en del som lärt känna mig ganska så nyligen. Jag har bara delat med mig av bok nummer två och då kan jag ibland bli lite svår att förstå. Jag kan och vill inte ljuga, men ibland kan jag inte säga hela sanningen om de inte vet något från "bok nr1" och min osäkerhet i dessa situationer blir nog då ganska tydlig.
 
 
Så vill jag inte att det ska vara längre! För nu är jag redo att berätta den första historien, jag vill det för att folk ska förstå mig bättre och även för att lära folk något av den. Jag skäms inte alls -för inget är något jag kunde hjälpa - och jag tycker inte längre att det är jobbigt att prata om det. Däremot är frågan hur i hela friden man börjar, för "Det var en gång..." känns väll inte direkt lämpligt...
 
 

Om måndagströtthet och sånglycka

 
Måndag, och jag är lite tröttare än jag önskar att jag var och har lite mer läxor än jag önskar att jag hade. Fast innan jag sjunker ner i "vetenskapens värld" ännu en gång så ska jag ta och öva lite på sångläxan, vilket inte alls känns som en läxa utan enbart som något jag "unnar mig".

Höst med kängor, promenader och färgglada löv

 
Igår införskaffades ett par nya kängor, så nu är även fötterna redo för en riktig höst. I dem ska jag ta promenader bland färglada löv och med kameran i högsta hugg, för hösten är ju så väldans fin!

Det är ditt val

25 kronor. Vad får du egentligen för det? Inte mycket...  Ett paket tuggummi kanske. Om du skulle tappa 25 kronor så hade det förmodligen inte varit någon jättestor grej. Inte hade det varit roligt inte, men det är inte precis som om jorden går under...
 
Men de där 25 kronorna kan faktiskt göra nytta. De kan bli så mycket mer värdefulla än de är när tjugolappen ligger hopskrynklad i din ficka tillsammans med en femma och bara väntar på att du ska slösa dem på något som egentligen är helt onödigt...
 
 
För 25 kronor kan du köpa "rosa bandet", bland annat hos ICA, Lindex och Apoteket. De säljs mellan 24 september och 31 oktober och av de tjugofem kronorna så går tjugotre komma fem till kampen mot bröstcancer.
 
I år är det de tre systrarna bakom klädmärket Dagmar som har designat bandet. Enligt dem så är mönstret delvis en symbol för treenigheten i deras systerskap men visar också på vikten av att öppna upp och agera med sitt hjärta.
 
Så nu är det bara för dig att välja vad du lägger dina tjugofem kronor på. Jag lade dem på bandet...

Recept på himmelskt goda Pärongömmor

Tänkte att det kanske kunde va dags att bjuda på receptet på de goda päronmuffinsarna jag och min fina lillebror bakade förra helgen. Det var ju som sagt ett riktigt experiment, men som blev väldigt lyckat. De blev sådär perfekt saftiga och kombinationen av päron och kardemumma var verkligen helt himmelsk! Lite anorlunda var de, men på ett väldigt bra sätt!
 
De var även väldigt enkla att göra och just därför så har jag valt att delta i bakutmaningen "Månadens sötsak" som Therésia Erneborg har i sin blogg "Söta saker" och där månadens tema är "enkelt", med just detta receptet. För detta är också ett sånt bra exempel på att något enkelt inte behöver vara "tråkigt"!
 
 
Till ca 18st muffins behöver du:
2 ägg
2 dl strösocker
50g margarin
1 dl vaniljyoghurt
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 tsk kardemumma
 
Fyllning
2 päron
1 tsk kardemumma
1 msk farinsocker
0,5 dl hackade hasselnötter
 
Topping
Lite farinsocker
 
Så här bär du dig åt:
Sätt ugnen på 225° och vispa sedan ägg och socker pösigt. Smält margarinet och låt svalna. Rör sedan ner margarinet och yoghurten i äggsmeten. Blanda de torra ingredienserna på sidan om, vänd ner i smeten och rör ihop. Skala och tärna päronen och lägg dem i en skål. Tillsätt sedan resten utav ingredienserna och rör ihop. Ställ muffinsformar i en muffinsplåt och fyll ungefär en fjärdedel av dem med smet. Lägg över ett lager fyllning och fyll sedan på med mer smet så att ungefär två tredjedelar av formarna är fyllda. Strö över lite farinsocker över dem och grädda sedan i mitten utav ugnen i ungefär en kvart. Låt dem sedan svalna i muffinsplåten.
 
Sedan är det dags att fika! Enligt mig så är de är godast att avnjutas kylskåpskalla med ett glas mjölk. Men det funkar jättebra att frysa in dem också ifall du vill spara dem.

Smile because you can!

Imorse blev det så stressigt så att jag fick springa till bussen och fick håll. Trots det så var jag tvungen att stanna i två sekunder för att ta ett kort. För himlen var ju så himla fin!
 
 
Förutom det så har jag varit väldigt flummig idag. Väldigt väldigt flummig. Det var nog dock rätt dag för det, för annars hade jag varit helt slut vid det här laget. Nu skrattade jag bara åt hur komplicerat det nya vi lär oss i spanskan är och åt allt som ska komma på biologiprovet om några veckor. Sen besvärades jag inte det minsta över att regnet öste ner, trots att jag glömde paraplyet hemma idag. När jag sen råkade träffa på några av mina före detta klasskompisar på resecentrum så kunde ju de få ett gott skratt, för jag såg ut som jag vet inte vad...
 
Och nu tänker jag fortsätta med att ha dagens leende på läpparna. Jag har tänt massvis med ljus i mitt kalla rum utan isolering och med ett för tillfället icke-fungerande element, i hopp om att lura mig själv att tro att det är jääääätemysigt att plugga!

Rim och choklad

 
Familjen köpte mumsiga chokladpinnar i Grekland. Så det mumsar jag på lite då och då, när dagen känns grå och läxorna tynger på.

Man ser det man vill se

 
Idag gläds jag av att det på morgonen i alla fall var "vackertväderregn" och av att ha på mig min favoritmonkikofta. Jag pluggar i färg och lyssnar på musik som går i dur och som får mig att bli så spralligt glad. Det är egentligen en vanlig, lång, grå, onsdag, men det låtsas jag inte om...

Trolla bort rosten

Vet ni va? Jag var lite smått ledsen över att min fina te-sil som jag har fått från min fina lillebror inte var så fin som den var från början. Det fina hänget hade hållt sig fint men själva silen hade blivit riktigt rostig och smutsig. Men då slog det mig att det borde gå att göra något åt. Så jag skrev in "husmorstips rost" på google och fick fram ett tips...
 


TANDKRÄM!
 
Helt vanlig tandkräm tog jag på en tops och började gnugga rent silen och det funkade ju! Det ser ni ju själva! Okej att nedersta bilden i sig är något ljusare men det spelar ingen roll för i verkligheten är det nästan ännu större skillnad!

Om regn som inte stoppar oss och en hel del pluggande

Idag hade vi sovmorgon till tjugo i tio men åtta noll noll satt jag redan på biblioteket och var redo att plugga. Fick dock inte riktigt så mycket gjort som det var önskat men ibland träffar man lite folk och ibland har man mycket och säga och ibland går tiden väldigt fort.
 
Vi konstaterade att himmlarna hade öppnat sig så att regnet bara öste ner - vi som skulle ha idrott! Men idrottsläraren som hade hoppats på att någon gång få väder som detta lagom till en lektion, tyckte självklart att vi skulle vara ute. Så vi sprang runt och plaskade i gegga och spelade Ultimate och Lacrosse. Efteråt så hade jag fått lite annan syn på det hela. Det hade ju faktiskt varit roligaste lektionen nånsin!
 
 
I övrigt så har jag pluggat en del under eftermiddagen och kvällen och fått mycket gjort. Så nu belönar jag mig med lite höstmys. Tända ljus och te är bland de finaste!

A dream is a wish your heart makes

Jag blir något förvånad av att höra det jag hör. Att höra tonerna från ett utav Mozarts stycken här, här hemma hos oss, är inte särkilt vanligt alls. Jag smyger ner tyst och försiktigt till vardagsrummet där lillebror sitter och lyssnar på den klassiska musiken. Han tänker att det är han som spelar, han är en utav violinisterna. Ja, för någon gång vill han bli så bra.
 
 
Att se honom sitta där gjorde mig alldeles varm och lycklig inombords. Jag smög tyst därifrån, utan att ens ha blivit upptäckt, och med en förhoppning om att han aldrig slutar drömma.

Unika muffins av experiment

Lillebror och jag fick lust att baka, så det gjorde vi. Resultatet blev sjutton mumsiga muffins med smak av päron, hasselnötter och kardemumma. Det kunde ha blivit ett enormt misslyckande då jag experimenterade mer än någonsin (ojsan hade vi ingen gräddfil? Nehe då blir det vaniljyoghurt. Nötter är alltid gott och päron och så lite farinsocker på toppen så blir de kanske lite krispiga på toppen, eller nåt...hehe..) men resultatet blev riktigt bra! Måste verkligen bakas igen!
 
 
Så senare under kvällen hade jag och lillebror söndagsmys med te, muffins, tidningsläsande och lyssnande på härlig musik. Vi tyckte båda att det var himmlans mysigt och konstaterade att vi borde ha sådana stunder oftare...

Läslust

 
Jag fick en dunderpresent igår, som fick läslusten att börja gro i hela mig. Vill bara sjunka ner i soffan med denna och min stora rosa kopp fylld med te och sitta där tills sista ordet är läst. Men jag har en hel del annat att göra, en hel del andra böcker att läsa först...tyvärr..

Sometimes the light is so bright that it blind you

 
I morse njöt jag av en väldans god frukost och konstaterade att det var min sista morgon själv hemma. För idag har la familia återvänt från varmare breddgrader. De har fått en bränna och jag har blivit en hel del lärdomar rikare, vilket inte är helt fel. Fast tja.. innerst inne så hade jag gärna åkt till Santorini jag också - trots "vulkanaktivitet". Hade gärna träffat våra vänner, vandrat på mina älsklingsställen, suttit i (varma) skuggan och skrivit texter och levt livet till fullo. Fast nu kunde jag inte det. Denna gången. Och visst har jag haft det ganska bra ändå..

Vulkan på Santorini kan ha vaknat

 - Är det inte dags för dem att komma hem nu? Det var vad grannen frågade mig när jag mötte honom på vägen till bussen i måndags. Jag tittade nog på honom med en ganska frågande blick och svarade:
- Öhh.. nej inte direkt. De kommer hem på lördag.
- Jo jo, men jag menar inte så... sa grannen och plockade fram telefonen ur fickan.
- Vänta lite så ska du få se va jag menar, sa han medan han surfade runt på aftonbladets hemsida. Han klickade fram en artikel (denna), en artikel som nästan fick hjärtat mitt att stanna för några sekunder. Med stora bokstäver stod det "Vulkan på turistö har vaknat" och där fanns en bild från ön som är som ett andra hem för mig, där enormt många filmer spelas in och där alla i familjen utom jag har befunnit sig sen i lördags...
 
 
Först blev jag livrädd och trodde att det handlade om att det var ett vulkanutbrott på väg, vilken sekund som helst. Så allvarligt var det inte som tur va, inte för tillfället i alla fall. Läget är i alla fall som så att denna vulkanen på bilden har ansetts som "död" i flera tusen år men nu har den vaknat igen. Magmakammaren har på ett år växt lika mycket som den normalt gör på 10-20 år vilket innebär 10-20 miljoner kubikmeter magma. Det är ungefär 15gånger så stort som hela Londons olympiska stadion! Detta har gjort så att jordytan på santorini har höjts med 8-15 cm. Ett vulkanutbrott verkar dock inte vara på väg just nu, men som det står i alla artiklar jag nu läst, man kan aldrig lita på vulkaner...
 
 
Jag är väldigt insatt i princip allt som handlar om Santorini och visst, kunskap kan va makt, men det kan också ge oro. Och jag är orolig. För jag tänker även på den andra vulkanen vid Santorini, den som bara forskarna tänker på eftersom den gömmer sig djupt nere i havet. Runt den är det över 200° och forskarna tror att den kommer få ett utbrott inom hundra år. Det kan va imorn, kan va om en vecka, eller nån gång efter min död. Men då, då när den får sitt utbrott, då kommer förmodligen hela Santorini förstöras fullständigt och försvinna för evigt. För det är en vulkanö. En ö som inte sitter fast på jordskorpan utan liksom "flyter runt", eftersom ön är skapad av lava från vulkaner. Den hade nog inte klarat av ett vulkanutbrott, tror forskarna. Det gör mig något orolig...

Vardagsfint

Idag så har det varit en väldans vardagsfin dag. Att både ha sovmorgon och sluta tidigt är inte helt fel. Och att möta upp en fin vän som senare även ska komma hem till dig, det är också fint det!
 
 
Den som knackade på dörren vid femtiden var min vän Lovisa och förutom att hon förhörde mig på spanskan så lagade vi hönökakepizza, som både är bland de enklaste och godaste middagen man kan göra. Mätta och belåtna begav vi oss sedan till församligshemmet för att planera lite om några kommande läger.
 
 
Nu är vi hemma igen och har väldigt mysigt. För vi har bäddat i hela hörnsoffan där ska vi sova i natt. Men först ska vi sörpla te och skriva höstlistor, i ljuset av tre värmeljus.

Jorden skakar - mina tankar lika så

Idag så blev det ännu en sån dag när ni inte fått höra så mycket från mig. Det beror bland annat på att jag ännu en gång satte mig ner och försökte skriva på den där labbrapporten. Mer än tre timmar senare så kände jag mig i princip klar med den och avslutade pluggandet.
 
Santorini - mitt andra "hem" - där hela familjen utom jag är för tillfället - och vulkanen i bakgrunden
 
Men jag har faktiskt hunnit med en hel del mer än att plugga idag. Jag har lagat en mumsig italiensk kycklinggryta till middag, jag har chattat med en mexikansk amerikanare - på spanska och jag har gått runt och tänkt på vulkaner. Ja vulkaner har liksom inte kunnat släppas ur mina tankar de senaste dagarna, eller snarare en viss specifik vulkan, vid en viss specifik ö som varit död men är... tja inte "död" i alla fall... Kommer helt klart skriva mer om det i dagarna...

Skola, koppar, café och en Lollo

Engelska, idrott, matte och svenska, det var min skoldag det. När det var avklarat så satte jag mig på bibblan. Där gjorde jag engelskaläxan tills fina Lollo ringde och sa att hon slutat för dagen, så vi kunde träffas. I några affärer kikades det på stooora tekoppar, för det ville jag köpa mig, och tillslut hittade jag en fin rosa som jag någon gång ska skriva fina saker på har jag tänkt.
 
 
Vi gick sen och åt på ett café, för det tycker vi är himla mysigt! Nu när jag är hemma så behöver jag alltså inte laga middag så jag har massa tid. Massa tid var det ja... Massa tid till plugg...

Inga ord

 
Idag så finns det inte så mycket att säga från min sida. Sitter och försöker skriva på en labbrapport som dumt nog inte har lust att skriva sig själv. Hoppas ni har det lite roligare än mig.

Söndagsångestbotning

Efter att ha vaknat på helt fel sida så vändes det och dagen blev väldans bra. För förutom att jag idag har misslyckats totalt med en äppelkaka så har jag umgåtts med min fina vän Lollo. Hon räddade helt klart min dag! Vi fikade, pratade, gick och handlade lite mjölk och annat som var slut hemma och sen satt vi och gjorde gamla lådor och burkar fina genom att klä in eller måla dem. Mysigt var det allt!
 
 
Så nu är jag på betydligt bättre humör än i morse och allt känns bara bra. Förutom att jag saknar denna lilla filuren på bilden här ovan, även om det bara var två dagar sen jag såg honom...

Recept på höstmums

Jag tycker att ni liksom mig borde ta tillvara på höstens gottigheter. Så varför inte söndagslyxa lite med en äppelpaj? Till exempel denna...
 
 
 
 

Äppel päppel



Äppelplockandet ledde till att det torkades äppelbitar till frukostmuslin. Det bakades även en mumsig paj till farmor och farfar som blev överlyckliga och tyckte att det var sååån "lördagslyx".

När hösten väl är här så är den min favorit

 
Jag är ute och plockar äpplen och njuter av det faktiskt är höst. För när det är höst så säger jag att hösten är min favoritårstid, precis som jag på våren säger att våren är bäst, på sommaren att sommarn är härligast och på vintern att den är min favorit.

Sjukling som vardagslyxar

Gick till skolan idag, men ångrade det. Mådde egentligen sämre idag än igår, med feber, snuva, huvudvärk och världens halsont. Helt orkeslös var jag också, delvis för att jag knappt hade ätit något eftersom det knappt var möjligt på grund av halsontet. Men jag  tog mig igenom skoldagen som (som tur va) slutade klockan tolv.
 
 
På vägen hem vardagslyxade jag lite med att införskaffa en tidning och nytt te. Mys mys. Och något som slog mig också var att det faktiskt va i just "amelia-höst" som jag förra året vann ett stort kit med massa nagellack, så kanske borde jag prova min lycka även i år..

Agera för varenda unges skull!

Det sker mycket hemskt ute i världen, ja det är bara att öppna tidningen för att kunna konstatera det. Det finns så många barn som inte har det så bra som vi har det. Varje dag, året om, kränks och utnyttjas barn medan resten utav världen tittar på - eller snarare bort. Så skulle det inte behöva vara. 
 

Det går att skydda barn mot våld och övergrepp. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

 

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. De gör skillnad och vi kan hjälpa dem att hjälpa mer.

 

Alla har vi ett val. Antingen öppnar du tidningen och enbart konstaterar vad som sker, eller så tar du till dig vad som faktiskt står där och inser vad det faktiskt innebär. Antingen gör du ingenting - eller så gör du någonting. Tillsammans så kan vi göra mycket.

 

Etiopien: Två flickor promenerar på en väg kantad av soporUNICEF/Kate Holt

 

Jag har idag valt att göra något, jag har valt att bli bloggare för varenda unge. Det är ett samarbete med unicef då man är med och hjälper till att sprida kunskap och information om katastrofer, barnrättsfrågor m.m. För trots att jag ibland känner mig liten i en stor värld och att det jag gör inte gör så stor skillnad, så har jag nu instett hur vi alla kan göra mer än vi tror. Och detta är något jag kan göra. Det kan du också!

 

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

 

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

 

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Kureringstid

 
Denna dagen spenderas mestadels nerbäddad. Jag gjorde en mumsig smoothie till frukosten som avnjöts vid tolv-tiden till ett gammalt avsnitt av Andra Avenyn, även då nerbäddad. Och resten utav dagen ska spenderas på liknande sätt. För det är okej, det är okej när man är sjuk.

Gilla eller inte gilla, det är frågan...

Idag stod det pannkaksmiddag på schemat, vilket ofta brukar leda till en djup suck från min sida. Inte pannkakor tack! Men denna gången var det inte så hemskt som vanligt. När jag kom hem så doftade pannkaksoset sådär "hemtrevligt" och mysigt och sen så var det var ganska gott också. Faktiskt väldigt gott till och med. Så nu tror jag att jag tänker byta åsikt, jag tror jag ska börja gilla pannkakor. För jag tror att det komiskt nog faktiskt är ett val, vill jag tycka om det? Det är så det funkar i detta fallet, bara för att jag från början helt enkelt har valt att inte gilla det...
 

Sometimes life gets in the way, we´ve got to keep on breathing

 
Är ganska funderande för tillfället. Detta är något som jag i för sig ganska ofta är, men just idag snurrar tankarna lite extra mycket. Efter vissa dagar och vissa saker så kan det vara så, vilket jag i för sig tror kan vara väldigt nyttigt. Så därför tänker jag tänka en liten stund till och lyssna på Newton Faulkners låt "Brick by brick" på repeat, bara för att jag känner igen mig en smula.
 

Hallongrottor

Precis som utlovat så kommer här receptet på mina mumsiga Hallongrottor. Baka gärna och unna dig lite utav livets söta, det är du värd!
 
 
Det du behöver införskaffa för att baka 40 kakor (om du inte redan har det hemma) är:
 
4,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 nypa salt
200 g kylskåpskallt margaring
ca 1 dl hallonsylt
 
Och för att tillverka dem gör du så här:
 
Blanda ihop alla de torra ingredienserna i en bunke. Tärna sen margarinet och knåda ihop det med de torra ingredienserna till en deg. Ställ in degen i kylskåpet och låt vila där i en halvtimma. Sätt ugnen på 200°. Ta sedan ut den och dela i 40 bitar som du sedan rullar till små bollar som du antingen ställer i små bakformar (då får de med säkerhet fin form) eller på en bakplåtspappersklädd plåt. Gör sen en fördjupning med ett finger i varje boll och klicka i lite sylt. Grädda sen i mitten utav ugnen i ca 10 minuter.
 
Och sen har du 40 fina goa småkakor som gärna äts precis när som helst med precis den dryck som du gillar eller helt utan nåt att dricka alls.
 
 
 
 
 

Vardagsglädje

Det har faktiskt varit en fin dag. En fin måndag. Bjöd på Hallongrottor i skolan och blev himlans glad över att alla blev så glada (recept kommer imorn så kika in då!). Slutade tidigt eftersom jag har labb på onsdag och inte idag. Tog en fika och skrev på en biologi-labbrapport, vilket inte var så ensamt som det låter. Sen gick jag till bibloteket för att hitta mer fakta till rapporten och skrev klart den där - så skönt att ha det avklarat!
 
 
Sen så gick jag ut och det kändes riktigt som höst, på ett bra sätt. Mamma plockade upp mig för att åka hem och mötas av denna gulliga smått skämtsamma grattis-skylten till våran granne som fyller 80 idag. Ååå va den gjorde min dag! Precis som allt annat idag.
 
 

Duktig flicka

Idag har jag fått enormt mycket gjort. Förutom plugget så fick jag bland annat en väldig lust att göra om i min garderob, så det gjorde jag. Jag satte upp en hylla, skruvade fast några krokar, städade och fixade. Kände mig riktigt händig måste jag säga! Nu är det mycket finare och bättre ordning där inne.
 
Jag har även planerat mat för en hel vecka då resten av familjen ska till Grekland fast jag ska stanna hemma. Har klämt in lite "nya" rätter i menyn för att få experimentera lite, men även några säkra kort i och med att jag kanske ska bjuda några vänner på middag några av dagarna.
 
 
Och nu är jag redo, redo för en ny vecka. Så godnatt på er och sov så gott!
 
 

Estoy estudiando

 
Det här får bli lite utav en pluggdag. Ska försöka få så mycket som möjligt gjort så att den kommande veckan inte blir allt för "plågsam". Så om någon undrar var jag är så sitter jag här..
 
 
 
 

Kreativitet och bakglädje

 
Idag så har jag passat på att vara lite kreativ ett tag. Jag har målat, pysslat och fixat och donat med lite allt möjligt. Och sen så har jag bakat också. En massa goa hallongrottor blev reslutatet. Men nu är det bara ungefär hälften kvar, för familjen gillade dem och några andra som kom på besök gillade dem också. Den halvan som är kvar ska dock inte ätas denna helgen, utan de ska med till skolan för att bjuda klassen på, för det är de alla värda så som vi pluggar hehe..


Sällskap av 840st....

 
Min fredagskväll spenderades framför Doobidoo med en kopp te och massvis med papper, innehållande 840st böjningar av spanska oregelbundna verb. Alla dessa böjningar ska vi kunna som rinnande vatten om ynka två veckor, så ja, det var bara att sätta igång.